Kunskap har ett bästföredatum
Jag vet inte mycket, det är bara att erkänna. Tidigare visst trodde jag att jag hade koll på allt men det var inte sant. Jag vet inte om det är så för alla, troligtvis är det så. Men jag kan så klart bara tala för mig själv. I alla fall, när jag var yngre tyckte jag att jag hade järnkoll på läget, visste allt, hade alla svar. Men i takt med att jag blivit äldre har jag allt mer förvissats om att jag inte har koll alls. Jag vet inte allting. Ganska långt ifrån till och med. Det kändes faktiskt ganska länge som en tung och nedslående insikt tills jag förstod att det egentligen innebar att jag faktiskt är en visare person nu. De flesta typer av insikt är relativt dyrköpta, det är en annan erfarenhet jag lärt mig genom åren. Det har nämligen kostat att gå runt och tro att jag vet allting. Nu vet jag bättre men det tog allt ett bra tag att komma hit. Jag ser framför mig hur jag sitter om mycket gammal person med mikroskopiska rester av gula fläcken på båda ögonen någon gång framtiden. Förhoppningsvis kommer jag att vara klok då, klok som Yoda ska jag sitta och bräka ur mig självrättfärdiga truismen för den som orkar lyssna.