villagegourmetusa.com

Det kan ju inte vara lätt att ha ont om pengar jämt för då kan man ju aldrig göra något roligt och så är det precis för min kompis och hon kan aldrig följa med och göra något roligt för hon har alltid ont om pengar och nu tänkte vi åka på en utlandsresa och alla mina kompisar ska följa med förutom kajsa-stina för hon har inga pengar som vanligt och det är ju jätte synd om hennes som aldrig kan unna sig något roligt men jag kom på att hon kan sälja sina guldsmycken till sms guld för då skulle hon kunna tjäna en hel del pengar och kanske ha råd att följa med på en liten utlandsresa och det vore ju väldigt roligt tycker jag för det var ju inte igår som kajsa-stina var utomlands den saken är klar och hon skulle nog tycka att det var kul att komma iväg.

Nu är det så att jag precis har sett ett program på tv om spelberoende och det är ju väldigt tragiskt att vissa människor sitter hela dagarna framför datorn och spelar spel på nätet och vissa av dessa personer får hela sitt liv förstört bara för att de inte kan slita sig från datorn och då säger vissa att man ska förbjuda dessa spel men det håller inte jag med om alls för jag tycker att det kan vara väldigt trevligt att sätta mig och spela lite bingo online på kvällen efter att jag har jobbat en hel dag och det är ju precis det som är hela poängen att man gör det efter att man har fått allt annat viktigt gjort som till exempel att gå till jobbet på dagarna och det känns ju ganska grundläggande och bara för att vissa inte förstår det ska väl inte alla andra få lida för det heller för det verkar ju dumt.

Jag har varit på konferens solna och det var väl ingen höjdare direkt men jag tycker att det är skönt att det är över i alla fall så att jag slipper tänka å det något mer nu. Sen är det ju så att jag har semester snart och det var inte en dag för tidigt måste jag säga. Jag klarar inte att gå till jobbet så många dagar till om jag ska vara helt ärlig men som tur är så har jag ju semester snart och det var ju tur det för annars vet jag inte hur det hade gått för mig. Jag är rädd att jag bara ska resa mig och gå hem för det skulle ju inte se så snyggt ut på min cv direkt. Jag ska åka skidor på min semester för det tycker jag är väldigt roligt och jag längtar till jag ska åka till fjällen och åka skidor och det ska jag göra snart.

Det är dags för mig att uppdatera min garderob och köpa på mig lite eller till och med ganska mycket nya kläder. Faktiskt så börjar behovet bli riktigt trängande nu. Jag har nämligen börjat på ett nytt jobb ganska nyligen. På det här jobbet så råder visserligen ingen formell dress code men mina nya kollegor har lite striktare klädsel överlag än vad som var gängse på min förra arbetsplats och jag känner mig helt enkelt underklädd och lite sunkig när jag dyker på jobbet i nuläget. Det är liksom antingen det eller att använda de få lite lyxigare plagg som jag de facto har nu, och ha på mig dem hela tiden. Men går inte, jag vägrar vara den där som folk pratar och viskar om ”såg ni… samma byxor och kavaj som i onsdags… tvättar förmodligen aldrig… luktar kanske… jag vill flytta mitt skrivbord närmare fönstret”. Nej jag vägrar bli den personen, en paria. Därför ska jag nästa helg ge mig ut och uppdatera min garderob grundligt.

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få mycket pengar när jag säljer mina guldsmycken för det skulle ju vara väldigt bra. Jag har nämligen bestämt mig för att sälja mitt guld till en sida som heter sms guld och man får ju ganska mycket pengar för guld och man blir ju lite nyfiken på hur mycket jag kommer att få för alla mina guldsmycken för jag har ganska många smycken som jag tänkte sälja och det kan ju bli en rejäl summa. Jag ska göra något roligt för pengarna som till exempel att åka utomlands eller kanske renovera mitt kök för det skulle verkligen behövas, jag skulle vilja ha en diskmaskin i köket också så att jag slipper diska själv och det skulle ju vara väldigt skönt måste jag säga för då kan jag lägga min tid på annat istället för att stå och diska hela dagen.

Nyligen läste jag någonstans att så mycket som omkring 10 000 personer varje år drabbas av hjärtstillestånd, och det bara i Sverige. Enligt min mening är det närmast skrämmande siffror, särskilt med tanke på endast en sex-sju procent eller något åt det hållet överlever traumat. Hade fler personer bemästrat det här med hjärt-lungräddning skull de siffrorna kunna förbättras avsevärt, det säger ju sig självt. Därför tycker jag att fler, helst alla, genomgår någon form av hlr utbildning. Nu vet jag inte hur man rent tekniskt skulle gå tillväga för att få fler att göra just detta. Kanske skulle man kunna från regeringens sida erbjuda skattelättnader till företag som låter sina anställda gå sådana utbildningar. Det vore faktiskt ingen dum idé. En invändning till den modellen skulle kunna lyda att det bli alldeles för dyrt. Men det måste väl ändå vara billigare än att duktiga och produktiva människor som kunnat räddas dör i förtid på grund av hjärtstillestånd, människor som enkelt hade kunnat räddas.

Jag såg nyligen den omdebatterade dokumentären om folkmordet i Srebrenica. Jag måste säga att jag har lite svårt att förstå vad folk faktiskt yrar om i det här sammanhanget. Visst, självklart den där Mladic verkar inte ha varit någon trevlig kille och begick säkert fruktansvärda brott. Men det är ju ganska uppenbart att serberna fått vara syndabock ända sedan krigets början. Få känner till att allt egentligen är amerikanernas fel i vanlig ordning. Så är det alltid nämligen. Sedan Sovjetunionens fall finns det inte längre någon motvikt som kan hindra imperialismens härjningar. Det låter märkligt idag jag vet. Att någon ser något positivt i Sovjetunionens existens. Men det beror enbart på att vi numer är så absurt indoktrinerade i en syn på världen, en oerhört polariserad syn som går ut på att på ungefär det George Bush sa angående kriget mot terrorismen, antingen så är ni med oss eller så är ni mot oss. Äh, det här blev inte ett särskilt bra inlägg, ogenomtänkt och illa skrivet. Det kanske har något att göra med att jag drabbats av nedsatt rörelseförmåga på grund av omfattande funktionsförsämring som benskörhet, kan vara så.

Jag behöver bränna lite grejer. Inte kläder, jag har varken mördat någon eller rånat någon bank, inte pengar heller den varan har jag alldeles för lite av den saken är säker. Nej jag behöver bränna fett och det med besked. Jag har alldeles för mycket av den varan nämligen. Dessvärre är det inte helt enkelt det här med fettförbränning. Jag vet, jag har nämligen testat allt möjligt utan något vidare resultat får jag nog säga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra egentligen, jag behöver gå ner en hel del vikt så är det bara. Jag känner det hela tiden, varje sekund av varje dag att det här det inte går längre. Jag måste, måste gå ner. Men det är så hysteriskt svårt. Jag fattar det inte. Varför ska det vara så lätt att lägga på sig men så infernaliskt svårt att bli av med några kilon? Det borde ju vara någon slags jämvikt i varje fall, men icke.

Jag vet inte mycket, det är bara att erkänna. Tidigare visst trodde jag att jag hade koll på allt men det var inte sant. Jag vet inte om det är så för alla, troligtvis är det så. Men jag kan så klart bara tala för mig själv. I alla fall, när jag var yngre tyckte jag att jag hade järnkoll på läget, visste allt, hade alla svar. Men i takt med att jag blivit äldre har jag allt mer förvissats om att jag inte har koll alls. Jag vet inte allting. Ganska långt ifrån till och med. Det kändes faktiskt ganska länge som en tung och nedslående insikt tills jag förstod att det egentligen innebar att jag faktiskt är en visare person nu. De flesta typer av insikt är relativt dyrköpta, det är en annan erfarenhet jag lärt mig genom åren. Det har nämligen kostat att gå runt och tro att jag vet allting. Nu vet jag bättre men det tog allt ett bra tag att komma hit. Jag ser framför mig hur jag sitter om mycket gammal person med mikroskopiska rester av gula fläcken på båda ögonen någon gång framtiden. Förhoppningsvis kommer jag att vara klok då, klok som Yoda ska jag sitta och bräka ur mig självrättfärdiga truismen för den som orkar lyssna.

Jag har länge sökt efter någon form av system och logik i tillvaron. Så länge jag kan minnas har jag varit den där typen som blir helt fast i teorier och mystiska faktum som det där om gyllene snittet. Gyllene snittet är som alla vet den där lite flummiga men märkligt exakta teorin om att allt som är bra är delbart med 1.6 eller något i den stilen. All rubriksättning och grafisk formgivning utgår från de principerna, det är bara två exempel men det skumma är att även massor av fenomen i naturen bygger på det här. Nu besitter jag inte de nödvändiga intellektuella verktygen för att beskriva det här utförligare på samma sätt som jag inte har de medicinsk kunskap nog för att göra några vidare användbara uttalanden som exempelvis klimakteriet. Jaja, det är väl just det som är mitt problem här att jag inte är tillräckligt smart eller motiverad för att orka sätta mina observationer i ett sammanhang. Hade jag varit lite mer begåvad hade jag i och för förmodligen hamnat i någon sekts klor eller något i den stilen. Det finns för övrigt ett utmärkt Simpsons-avsnitt som behandlar just den saken. Nästan alla i staden blir hjärntvättade av en mystisk sekt och flyttar ut på landet för att slava åt ledaren förutom Homer eftersom han är för ointelligent för att hjärntvättas. Så kan det vara även i mitt fall. Jag misstänker starkt att det förhåller sig så i alla fall.