villagegourmetusa.com

Jag såg nyligen den omdebatterade dokumentären om folkmordet i Srebrenica. Jag måste säga att jag har lite svårt att förstå vad folk faktiskt yrar om i det här sammanhanget. Visst, självklart den där Mladic verkar inte ha varit någon trevlig kille och begick säkert fruktansvärda brott. Men det är ju ganska uppenbart att serberna fått vara syndabock ända sedan krigets början. Få känner till att allt egentligen är amerikanernas fel i vanlig ordning. Så är det alltid nämligen. Sedan Sovjetunionens fall finns det inte längre någon motvikt som kan hindra imperialismens härjningar. Det låter märkligt idag jag vet. Att någon ser något positivt i Sovjetunionens existens. Men det beror enbart på att vi numer är så absurt indoktrinerade i en syn på världen, en oerhört polariserad syn som går ut på att på ungefär det George Bush sa angående kriget mot terrorismen, antingen så är ni med oss eller så är ni mot oss. Äh, det här blev inte ett särskilt bra inlägg, ogenomtänkt och illa skrivet. Det kanske har något att göra med att jag drabbats av nedsatt rörelseförmåga på grund av omfattande funktionsförsämring som benskörhet, kan vara så.

Jag behöver bränna lite grejer. Inte kläder, jag har varken mördat någon eller rånat någon bank, inte pengar heller den varan har jag alldeles för lite av den saken är säker. Nej jag behöver bränna fett och det med besked. Jag har alldeles för mycket av den varan nämligen. Dessvärre är det inte helt enkelt det här med fettförbränning. Jag vet, jag har nämligen testat allt möjligt utan något vidare resultat får jag nog säga. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra egentligen, jag behöver gå ner en hel del vikt så är det bara. Jag känner det hela tiden, varje sekund av varje dag att det här det inte går längre. Jag måste, måste gå ner. Men det är så hysteriskt svårt. Jag fattar det inte. Varför ska det vara så lätt att lägga på sig men så infernaliskt svårt att bli av med några kilon? Det borde ju vara någon slags jämvikt i varje fall, men icke.

Jag vet inte mycket, det är bara att erkänna. Tidigare visst trodde jag att jag hade koll på allt men det var inte sant. Jag vet inte om det är så för alla, troligtvis är det så. Men jag kan så klart bara tala för mig själv. I alla fall, när jag var yngre tyckte jag att jag hade järnkoll på läget, visste allt, hade alla svar. Men i takt med att jag blivit äldre har jag allt mer förvissats om att jag inte har koll alls. Jag vet inte allting. Ganska långt ifrån till och med. Det kändes faktiskt ganska länge som en tung och nedslående insikt tills jag förstod att det egentligen innebar att jag faktiskt är en visare person nu. De flesta typer av insikt är relativt dyrköpta, det är en annan erfarenhet jag lärt mig genom åren. Det har nämligen kostat att gå runt och tro att jag vet allting. Nu vet jag bättre men det tog allt ett bra tag att komma hit. Jag ser framför mig hur jag sitter om mycket gammal person med mikroskopiska rester av gula fläcken på båda ögonen någon gång framtiden. Förhoppningsvis kommer jag att vara klok då, klok som Yoda ska jag sitta och bräka ur mig självrättfärdiga truismen för den som orkar lyssna.

Jag har länge sökt efter någon form av system och logik i tillvaron. Så länge jag kan minnas har jag varit den där typen som blir helt fast i teorier och mystiska faktum som det där om gyllene snittet. Gyllene snittet är som alla vet den där lite flummiga men märkligt exakta teorin om att allt som är bra är delbart med 1.6 eller något i den stilen. All rubriksättning och grafisk formgivning utgår från de principerna, det är bara två exempel men det skumma är att även massor av fenomen i naturen bygger på det här. Nu besitter jag inte de nödvändiga intellektuella verktygen för att beskriva det här utförligare på samma sätt som jag inte har de medicinsk kunskap nog för att göra några vidare användbara uttalanden som exempelvis klimakteriet. Jaja, det är väl just det som är mitt problem här att jag inte är tillräckligt smart eller motiverad för att orka sätta mina observationer i ett sammanhang. Hade jag varit lite mer begåvad hade jag i och för förmodligen hamnat i någon sekts klor eller något i den stilen. Det finns för övrigt ett utmärkt Simpsons-avsnitt som behandlar just den saken. Nästan alla i staden blir hjärntvättade av en mystisk sekt och flyttar ut på landet för att slava åt ledaren förutom Homer eftersom han är för ointelligent för att hjärntvättas. Så kan det vara även i mitt fall. Jag misstänker starkt att det förhåller sig så i alla fall.